Fint som smör

Philly

Kl 15.21.
Snålsurfande på någons bredband, på flygplatsen i Philadelphia. Kaffande. Nyckelharpa som sitter vid mina fötter och som ännu inte har fått visa sitt innehåll. Undrar om det är de oförutsägbara som gör tidens slut till något bitterljuvt?

Zettern fick gå ostört förbi, jag hann inte gå på hans paperpresentation idag.

Jag vill bli präst, och teolog. Får man det? Fast man klär sig som jag gör, och inte tänker bara snöa in på döda, tyska män.

Nä, nu dör väl datorn snart.
See you in Chicago

Arabian nights

Jag är i Boston i en lägenhet i Jamaica Plain. Sätter upp tyg i taket och tittar på "The Thief of Bagdad". Kathryn ska ha ett överraskningsparty med arabiskt tema för sin vän.

Jag har varit på SBL och känt mig som en förnyande feministisk kraft bland alla professorer och allt vad det är. Träffade Sartvik på bokmässan och kände mig lycklig över: 1) att få prata svenska med någon 2) att höra om hur min nyckelharpa, packad med Djungelvrål, har fraktats av kärleksfulla händer från sin förvaringsplats i Malmö till ett hotell i Boston. <3
Herr Zetterholm ska få sig en attack under konferensen. (<- Låter det bra Eli?)

Nej, nu måste jag nog sätta upp lite lampor och städa litte innan folk kommer.
Peace out

Och jag var 17år

Idag är jag en tröttis, igen. Arabiskan var inställd imorse så efter Boot Camp fick jag lägga mig att vila lite - och plugga givetvis. Var på morgongudstjänsten i kapellet som jag hade planerat, fast inte skulle delta i pga arabiskan. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" som inte alls är speciellt somrig på engelska - mer om snö och blixtar och Guds allsmäktighet. Lite konsigt var det ändå.

Förövrigt har jag full sympati för de som råkar vara i, låt oss säga, 16-17 årsåldern. Diskuterade med Rory om den oerhörda kärlekslängtan och smärtan som kom med den åldern och som egentligen aldrig har lämnat än men som man lyckas kontrollera bättre. Det var i alla fall en slutsats vi drog. Det blir bättre - fast man egentligen fortfarande känner samma sak. Åh, och var det inte gräsligt hur mycket meck det var med alla kompisar och med killar( eller tjejer om man så vill)?! Fiii tyysan, vad jag är glad att man blir äldre och inte yngre. Finns det någon lindring för den som befinner sig just där? Jag vet inte - musik, poesi, böcker, tid? Fler förslag? En mening och jag var 17år igen. Som att någon sätter en krok i ens navel och man färdas fäktandes tillbaka i tiden och lider med den man var, den man är. Tack gode Gud för tid och riktiga vänner.

Imorse var den -6grader. Vintern är snart här!Piren på Skrea strand i Falkenberg, i februari. Jag undrar - hur kan man inte tro på Gudde?

Hemlängtigheters hemlängtighet

Så, nu var det väl dags igen då helt enkelt. Fii faan - lite dialekter hade inte suttit dåligt. Jag skyller på Madde som med sin fantastiskt vackra skånska pratade med mig i tele-fånen. Och sen dess har jag längtat hem. Kanske en post hoc ergo propter hoc, men dock.

Idag har jag tränat och fick en smärre astmaattack av det kalla vädret. Kände mig sjukligt otränad när jag inte kunde andas men Ingrid (Boot Campens okrönta drottning, tillika personlig tränare och av svenskt ursprung) argued för astma. Hade sådär ont i bronkerna som Tobbe har ibland. Så jag tror nog att astma kan vara boven.

Snart ska jag gå och störa Brahm på bokhandlen, sen äta Thanksgiving lunch med lite folk (en vecka före självaste Thanksgiving) och klockan 19 är det middag hos David och Judit, som ska laga något ungerskt åt oss.

Å så har jag ett uppdrag: Den som postar en dikt eller sång text åt mig (på svenska då rå) är en ängel, en pärla och ska få en puss, om inte i påsk, så när jag kommer hem.

På onsdag sjunger jag solo. This is my story, this is my song, praising my Savior all the day long.

Amen på det

Fortsättningen

Självaste slagfältet. Tyvärr hade vi inte tid att gå på en rund tur på denna historiska (nåja, amerikanskt historisk) plats. Men det var vackert och skönt att andas frisk luft. Blåste kallt så det kändes som att själarna från de som stupat färdades igenom en. Tydligen Amerikas blodigaste slag.



Taktiksnack. Jag har glömt var jag var i berättandet. Hur som helst vann vi den sista matchen och det var gött. Sen duschade vi och gick för att se finalen. Tyvärr vann Presbyterianerna Lutherbowl... Fast de fick Konkordieformeln så att de kunde läsa på lite.


Jag och Laura ser tuffa ut.

Football

Helgen bestod i att åka bil massa timmar (åtminstone 11tim) fredag, sitta fast i bilkö, äta flottig mat på ett ölhak i Gettysburg och gå igenom strategierna inför fotbollsturneringen, sova. Lördagmorgon gick vi upp tidigt, åt frukost och vandrade ut på fotbollsfälten. Vad ska man säga vi följde reglerna lite för bra och förlorade på grund av vår snällhet. Nästa match fick jag byta och spela på linjen istället, det var mer knuffandes och kvinnan som jag skulle komma förbi bröt mot reglerna HEEELA tiden, jag var så arg. Vi förlorade på grund av att en kille i motståndarlaget fick sitt knä omplacerat och fick åka ambulans....

Åh, nu måste vi äte. Skriver mer snart. Haha, spänningen stiger.

Mr President

Ah, om du tror att jag tänker vara utförlig och beskriva allt kring valet, kommer du att bli besviken. Jag ska försöka att ge ett Benjaminskt snapshot.

Laura var inte nådigt nervös dagarna före, hon har mer eller mindre klättrat på väggarna den senaste månaden. Och på självaste dagen var hon och resten av landet på gränsen till nervöst sammanbrott. Jag hade boot camp tidigt tidigt, sen arabiska och sen var jag tvungen att plugga till min kvällskurs. Detta ledde för övrigt till att jag missade biskop Antjes besök på LSTC, som tur är träffade jag henne förra veckan. Hur som helst, på kvällen hade jag Sources and resources, som inte var lika välbesökt som annars. Birgitte hade flytt ner till Grant Park för festligheterna där. I halvlek fick vi rapport om vilka stater som hade räknats och ställningen var en liten ledning för Obama. När seminariet (äntligen) var slut gick jag tillsammans med Echo hemåt, tyvärr ville hon desperat disuktera kursens upplägg, vilket gjorde att jag inte riktigt kunde gå in och hämta min öl för att sedan bege mig till festen. Så när jag (äntligen igen) kom till Free B's så hörde jag ett stort jubel och när jag gick ner i källarfestlokalen var alla överlyckliga eftersom Obama numera är the President elected.

John och Rob ser seriösa ut i sann PhD-anda, efter vårt seminarium samt Obamas vinst. Många skämt om våra tänkare: Gramsci, Auerbach och Benjamin.

Folk satt klistrade vid TVn både för Mccains tal och Obamas. Jag och Emanuel kände oss inkluderade:
"And to all those watching tonight from beyond our shores, from parliaments and palaces, to those who are huddled around radios in the forgotten corners of the world, our stories are singular, but our destiny is shared, and a new dawn of American leadership is at hand. To those — to those who would tear the world down: We will defeat you. To those who seek peace and security: We support you."

Jag hoppas att det faktiskt betyder nått. Speciellt eftersom Israelis militär passade på att bulldozra ner ett par hus dagen efter, då alla fortfarande var fokuserade på USA.

Emanuel, Eric och Joel tar en (nåja, på den här bilden i alla fall) shot för Obama.

Efter festen, som slutade tidigt måste jag säga (vilket nog berodde på skola dagen efter, pah!), gick jag och Emanuel på promenad till Obamas hus. Vi blev dock stoppade av en polis vid 53rd, hela området var avstängt för alla utom boende. Så vi gick en sväng runt och hälsade på en trevlig men något bitter polis, vars sprit inte ens var sprit, utan kaffe och kaffe som inte ens var varmt.



Igår åkte Laura ut till en av förorterna och fick tag på Chicago Tribune och Chicago Sun-Times, dvs tidningarna med nyheten om Obamas valseger. Hon köpte dem för 50 resp 25 cents. De går att sälja för $100 online. Så galet är det här.

Nä, det där benjaminska snapshotet vet jag inte om jag lyckades med. Men nu ska jag plugga, och tvätta, och handla.

Och på lördag kan vi vinna Luther Bowl. Yes, we can!

Åh tröttheters trötthet!

Jag loooovar att jag ska skriva en fin post om Obama och valet med bilder och allt. Men jag är sååå trött. Och kommer inte få sova mycket i natt heller. Och på fredag åker vi tidigt tidigt till Gettysburg för att fotbolla (varför det nu heter fotboll när man mestadels kastar bollen med händerna eller springer omkring med den?).

Tills dess:
Mor åt ost,
far åt helvete,
Stig åt sidan
och Ära åt Gud i höjden.

Tlöt!

The Gospel of the Pirate gypsy

Har varit i körka med Rory, denna gång United Church of Hyde Park. Läskigt, med alldeles för intimt nattvardsfirande för min smak. Hela församlingen samlades framme vid altaret efter predikan och så var det välkomnande av gäster (dvs, vi skulle presentera oss i mikrofon - jag avstod trots att det troligtvis var oförskämt), upplyftande av böneämnen ("Min farfar är döende i cancer" och likande) sen höll vi varandras händer och bad, sen Herrens bön, sen bröd och vin och sen Guds frid. Som sagt läskigt. Efteråt kaffade jag och Rors i en park - avpratandes. Och skönt väder!

Halloween var ok. Jag hade feber och spränghuvudvärk så jag stannade inte så länge på festen. Och sen sov jag 14timmar.... Talade med mor och far i telefon.

Angela och jag på Reformationspartyt. Vi dansade Reformation polka.

Strax äre fotboll, sista övningen innan turneringen i Gettysburg nästa vecka!!

Så ere me de som e, och så de så!