Preachin'

Sannerligen, jag säger er: jag sitter fast! Allt sedan Johannes temat kom över mig har allt jag tänkt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte: Men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag både äter och dricker och då säger man: "..." Ja, vad säger man egentligen?

En kopp kaffe hade hjälpt. Men tji!

Nej, nu ska jag försöka igen.

Peace

Tobias hemma

Tobito kom hem för nån timme sen. Lägenheten har skakats om lite och en doft av herrparfym sprider sig i alla rum. Herrn i fråga är och fikar med Tactel. Själv fick jag lunch men sen blev det att cykla hem så att jag inte skulle frestas för mycket (fasta under advent: kaffe, socker, alkohol och nikotin) och för att jag ska skriva predikan innan klockan blir 17.30. Predikar i nattkyrkan klockan 22. Tecken är temat och jag ser dem överallt.

Drömmer mardrömmar gör jag också. I natt makaber dröm med jaktinslag. Kommer inte ihåg så mycket mer än det. Blod och eld och jord och gömma sig och höga träkojor som förstörs och rasar och annat konstigt.

Nej, nu ska jag skriva.
Peace!

Sol i Malmö

Sol i Malmö känns nästan som ett annat sätt att säga "när helvetet fryser till is" efter en lång period av moln, regn och mulet och dimmigt och blött och eländigt. Men, förra veckan hade vi två (!!) dagars sol och idag är det endast halvmulet! Fantastiskt.

Jag var tvungen att fota, annars hade man inte trott på det: Sol över Pildammarna!

På torsdag är det dags för Thanksgiving chez moi. Det blir fint! Carrot puff, äppelglögg, cranberry sauce unt mucho more.

I begynnelsen var ordet

"The use of the word 'God' claims to represent a specific reality. To use the word 'represent' means that God is not necessarily present. It still remains relatively open what kind of possibilities (and not necessarily realities) are implied when using that word. Nevertheless, by the very use of the word, a possible reality is opened, a reality that would not be present to te listener without this representation by the word."

Jan-Olav Henriksen i Desire, Gift ans Recognition: Christology and Postmodern Philosophy.

Skriver på uppsats, hej och hå! Henriksen is representing. Och första dagen med sol på hur länge som helst, otur att man måste sitta inne då.

Bitig likt Luther

"Påvens hatt dog inte för mina synder, inte heller heter den Kristus, och alla kristna före honom och under honom blev heliga och saliga utan hans hatt."




Men man undrar ju: Vilken hatt skulle man vilja bli frälst av, om det nu var en hatt som gjorde det? Posta en bild vettja!

Hepp!

Yep yep yep ahuh!

Om det vore så här fint att läsa Martin Luthers "Om kyrkan och koncilierna": Yep yep yep ahuh!

Imorgon guidning om bröllop och sexualitet....

Bakelser?

Vad är det som gör Gustav Adolfsbakelser till just Gustav Adolfs-bakelser?

Svaret är bysten är viktig, vilket knappast är förvånande i dagens samhälle. Och pipskägget och mustaschen?

Men: Är det verkligen så smickrande att få en bakelse uppkallad efter sig? Vem förtjänar att få en bakelse uppkallade efter sig? Vad är kriterierna? Och, vilka ingredienser vill man verkligen inte ha i bakelsen som är uppkallad efter en? Och vad är absoluta måsten?

Hade jag varit Gurra Adde, hade jag krävt dimma.

(Hur kan bakelser och tårtor vara så osmakliga. Denna födelsedagstårta till Isabella ser ut som ett manligt könsorgan)

Tacka vet jag lite matematisk-logisk-kokkonst:

Svansen på skansen-schimpansen

Bästaste saken denna vecka: min syster kommer och hälsar på i helgen! Ska försöka boka in oss på Make-Up Store och se till att vi går på bio (Upp!) och äta god mat och njuta av Malmö. Trist att jag jobbar på söndag, men så är det. Hennes besök gör också att jag får tillbaka min kappa. Yesh!

Ska på symposium på torsdag, det blir ett bra sätt att fira: ett paper inlämnat och en uppsatsinlämning! Och sen en öl på stan. :) Tanias utmärkta idé.

För övrigt tycker jag att det inte alls är svårt att tycka att människan är släkt med apan när man ser bilden ovan.



Nej, nu måste jag visst skriva färdig det där papret så att jag har något att fira.

Till Elise och Linde: En fink.

Jerusalajim

Nu är det dax. Sticker om ett par timmar. Jag gillar inte att packa... Meh.

Åt middag med (läs: nära) prinsen igår. Fast jag fattade det inte förrän Karin påpekade det och Calle Fille redan hade gått. Ni har jag ätit lunch med kronprinsessan och middag med prinsen. Frukost med lillsessan nästa då då?

Jag gillar

• yoghurt med frukt; risken för skörbjugg i den Pihlgrenska lyan är ofebintlig.
• Yvonne Hedén, grym och samtidigt ett under av ärlig ödmjukhet.
  
• att prata med Kjell när han är på Flyyygmyyyran och handlar. Idag var frågan om vems bastu den basturökta kalkonen var rökt i? Det vill man ju gärna veta innan man köper den.
• detta: ...
• tanken på öl

Länge sen på Gärdet


Nu i Malmö

Mitt i ingenstans

Paus i skrivandet. Men visst Lindemannen -vad gör jag nu då?! Det är liksom den existentiella fråga som brottas med mig för tillfället. Malmö har tagit på sig sin fuktiga gråa olle och jag försöker komma på om det bästa är att sätta fart och stressa på eller om det är bättre att följa trötthetsimpulserna som ropar ut sina bönerop från min varelses alla minareter och liksom vara omotiverad och trött.

Läser:

LET us go then, you and I,
When the evening is spread out against the sky
Like a patient etherised upon a table;
Let us go, through certain half-deserted streets,
The muttering retreats	5
Of restless nights in one-night cheap hotels
And sawdust restaurants with oyster-shells:
Streets that follow like a tedious argument
Of insidious intent
To lead you to an overwhelming question …	10
Oh, do not ask, “What is it?”
Let us go and make our visit.
In the room the women come and go
Talking of Michelangelo.
The yellow fog that rubs its back upon the window-panes,	15
The yellow smoke that rubs its muzzle on the window-panes
Licked its tongue into the corners of the evening,
Lingered upon the pools that stand in drains,
Let fall upon its back the soot that falls from chimneys,
Slipped by the terrace, made a sudden leap,	20
And seeing that it was a soft October night,
Curled once about the house, and fell asleep.
And indeed there will be time
For the yellow smoke that slides along the street,
Rubbing its back upon the window-panes;	25
There will be time, there will be time
To prepare a face to meet the faces that you meet;
There will be time to murder and create,
And time for all the works and days of hands
That lift and drop a question on your plate;	30
Time for you and time for me,
And time yet for a hundred indecisions,
And for a hundred visions and revisions,
Before the taking of a toast and tea.
In the room the women come and go	35
Talking of Michelangelo.
And indeed there will be time
To wonder, “Do I dare?” and, “Do I dare?”
Time to turn back and descend the stair,
With a bald spot in the middle of my hair—	40
[They will say: “How his hair is growing thin!”]
My morning coat, my collar mounting firmly to the chin,
My necktie rich and modest, but asserted by a simple pin—
[They will say: “But how his arms and legs are thin!”]
Do I dare	45
Disturb the universe?
In a minute there is time
For decisions and revisions which a minute will reverse.
For I have known them all already, known them all:—
Have known the evenings, mornings, afternoons,	50
I have measured out my life with coffee spoons;
I know the voices dying with a dying fall
Beneath the music from a farther room.
So how should I presume?
And I have known the eyes already, known them all—	55
The eyes that fix you in a formulated phrase,
And when I am formulated, sprawling on a pin,
When I am pinned and wriggling on the wall,
Then how should I begin
To spit out all the butt-ends of my days and ways?	60
And how should I presume?
And I have known the arms already, known them all—
Arms that are braceleted and white and bare
[But in the lamplight, downed with light brown hair!]
It is perfume from a dress	65
That makes me so digress?
Arms that lie along a table, or wrap about a shawl.
And should I then presume?
And how should I begin? . . . . .
Shall I say, I have gone at dusk through narrow streets	70
And watched the smoke that rises from the pipes
Of lonely men in shirt-sleeves, leaning out of windows?…
I should have been a pair of ragged claws
Scuttling across the floors of silent seas. . . . . .
And the afternoon, the evening, sleeps so peacefully!	75
Smoothed by long fingers,
Asleep … tired … or it malingers,
Stretched on the floor, here beside you and me.
Should I, after tea and cakes and ices,
Have the strength to force the moment to its crisis?	80
But though I have wept and fasted, wept and prayed,
Though I have seen my head [grown slightly bald] brought in upon a platter,
I am no prophet—and here’s no great matter;
I have seen the moment of my greatness flicker,
And I have seen the eternal Footman hold my coat, and snicker,	85
And in short, I was afraid.
And would it have been worth it, after all,
After the cups, the marmalade, the tea,
Among the porcelain, among some talk of you and me,
Would it have been worth while,	90
To have bitten off the matter with a smile,
To have squeezed the universe into a ball
To roll it toward some overwhelming question,
To say: “I am Lazarus, come from the dead,
Come back to tell you all, I shall tell you all”—	95
If one, settling a pillow by her head,
Should say: “That is not what I meant at all.
That is not it, at all.”
And would it have been worth it, after all,
Would it have been worth while,	100
After the sunsets and the dooryards and the sprinkled streets,
After the novels, after the teacups, after the skirts that trail along the floor—
And this, and so much more?—
It is impossible to say just what I mean!
But as if a magic lantern threw the nerves in patterns on a screen:	105
Would it have been worth while
If one, settling a pillow or throwing off a shawl,
And turning toward the window, should say:
“That is not it at all,
That is not what I meant, at all.” . . . . .	110
No! I am not Prince Hamlet, nor was meant to be;
Am an attendant lord, one that will do
To swell a progress, start a scene or two,
Advise the prince; no doubt, an easy tool,
Deferential, glad to be of use,	115
Politic, cautious, and meticulous;
Full of high sentence, but a bit obtuse;
At times, indeed, almost ridiculous—
Almost, at times, the Fool.
I grow old … I grow old …	120
I shall wear the bottoms of my trousers rolled.
Shall I part my hair behind? Do I dare to eat a peach?
I shall wear white flannel trousers, and walk upon the beach.
I have heard the mermaids singing, each to each.
I do not think that they will sing to me.	125
I have seen them riding seaward on the waves
Combing the white hair of the waves blown back
When the wind blows the water white and black.
We have lingered in the chambers of the sea
By sea-girls wreathed with seaweed red and brown	130
Till human voices wake us, and we drown.

Hit och dit men ganska långt bort

Efter en tur i Norrtälje, två dagar i Malmö, en cykeltur på Gotland med AnnaKarin och ytterligare en dag hemma i Malmö är jag nu sedan igårkväll i Chicago!

Vädret är sådär, kvalmigt, varmt och mulet. Åska på väg säger de som vet. Äter körsbär och väntar på att vodkan ska trilla ner i den nyss inhandlade vattenmelonen. Det blir finaste fisken och bästa bäret.

Bakmaskin, till alla er som har läst boken med samma titel som detta inlägg. Men eftersom jag misstänker att typ ingen faktiskt läser mina inlägg längre så får jag väl säga det till mig själv, och det är ju inte dåligt!

Man borde lära sig vettiga kommateringsregler, men det är ju knappast någon som kan desse längre. I så fall skulle fler komman betyda mindre förstålese för eventuella läsare. Återigen, knappast något att oroa sig för.

Hepp!

Äh-äsch!

Efter ett tags funderande på huruvida bloggen ska få överleva är beslutet: Day by day

Utsikten från Länna Gamla Prästgård


Elise var och hälsade på i Bergshamra!




Mycket fint. Det är verkligen svårt att förklara hur mycket det betyder att nån bra vän ser hur man bor, vart ens liksom riktiga "Hem" ligger! Bad i Gunnsjön, vin och räkor på verandan, kaffe i plåtflaska och guidning i Länna kyrka och i prästgårn. :)

Jag vid Gunnsjön en sommarnatt

Hemma i Sverige

Så, nu har jag varit hemma i Sverige ett par dagar och börjar långsamt anpassa mig till tiden här, fast kl 19:33 känns fortfarande bara som kl 15 eller så... Nåja, snart så.

Njuter av: riktig ost, kaviar, laster, kranvattnet, återseende/återhörende av vänner och familj, lugnet, Malmö, gott kaffe, svenska dialekter, doft av jordgubbar på vår balkong, solen som går upp tidigt och lägger sig sent (även om jag ännu inte har lyckats somna innan hon vaknar igen), saltlakrits, uteserveringar med mera...

Läser Vi, de drunknade av Carsten Jensen som jag fick i födelsedagspresent av AK. Bra!

Och har ingen aning om vad jag ska göra av denna dag och tiden som den innehåller... Fast klockan är visst kväll redan.

Kyss

Packad?

Jag vid Lake Michigan

Idag har jag sagt hejdå igen. Det är minsann inte lätt! Birgitte åkte hem till Danmark, som tur är kan vi hälsa på varandra utan några större problem! :) Fick klippa hennes lugg innan hon åkte, så att hon kommer ihåg mig - eller så att hon kan se Danmark när hon väl kommer fram!

Packar lite grann fast det är en vecka kvar. Känns som att jag behöver påbörja det lite smått. Har kollat igenom alla papper och kastat och packat och tycker att det ser mörkt ut på "ska allt få plats"-fronten.
Emanuel och jag hänger vid sjön

Imorgon ska jag och Peder till the Museum of Contemporary Art och handla lite, och om vi känner fört ska vi på White Sox match. Vi missade förra på grund av missförstånd angående tiden... Annars blire White Sox på torsdag. Det känns som att mycket tid och engergi går åt att säga hejdå till alla på rätt sätt och så att oroa sig över allt man borde göra i Chicago innan man åker hem. Men samtidigt är det skönast att bara ta det lugnt och njuta av Hyde Park och vänner.

Down Town Chicago in the far distance, sunset by the Point

Har sett typ alla semi-finaler i Britain's got talent och finalen så klart. Tycker om Aidan och Shaheen och Stavros och vinnarna.

Hepp!

I väntans tider

Puh!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det mesta just nu känns som saker man göra för att tiden ska gå, för att jag inte ska tänka så mycket på VÄNTAN. Mindre än två veckor kvar tills jag åker hem och jag vill helst av allt sätta igång och packa så att jag åtminstone inte bara väntar, men det är knappast görligt... Tror inte själva packandet kommer ta så mycket tid när jag väl sätter igång. Det ska väl städas lite också, med det är nog inte heller så farligt.

Annars tränas det lite mer nu än under slutet av terminen. Fick tips om en hemsida för special forces som uppdaterar varje dag med träningspass dagligen. :) Ska provas idag. Och sen ska jag på massage också!

Sagt hejdå till en vän idag, och det är alltid lika svårt och konsigt.

Så är man Master Pihlgren

Det är 89grader Fahrenheit (kanske 27grader C) och sol! Härlig bris som kommer från Lake Michigan. Jag har druckit en öl på The Cove, tagit en islatte på det franska bageriet och nu sitter jag i svalkan i mitt rum och funderar på vad jag ska ta vägen med min träningsvärkande kropp för att kunna njuta av solen och ändå inte ha för långt hem när jag ska sticka och träna igen kl 17.30. Har alltför mycket träning att ta igen från den senaste månaden... Men det ska nog gå fint! Förnyade mitt medlemskap på gymet igår och Ingrid piskade mig hårt och idag ska det bli mer.

Yvonne har mailat och frågat om jag vill vara vaktis i StHans i början av sommaren. Det skulle nog vara bra för mitt CSN (eller avsaknaden därav). Tyvärr har jag redan bokat upp mig en av veckorna för att hjälpa päronen med Prästgårdsveckan. Men, om Yvonne fortfarande vill att jag ska jobba blir det bra!

I söndags var det förrövrigt examens dags. Fett! En bra dag med fest och kramar och allt. Lite segt att först jobba kl 09 och sen hålla igång hela dagen fram till 03 eller nått. Men skööönt att vara LEDIG nu!

Imrogon ska vi på White Sox match! Birgitte, hennes systrar plus pojkvän till syster, jag, Peder, Juan Camilo, Emanuel från Sudan, kanske Emanuel från Tanzania också... Och säkert nån mer som jag missar! :)

Nåjå, tillbaka till sommaren!

Graduation coming up!

Så, nu är det bara två dagar kvar till examen! Skönt skönt skönt! Lämnade in sista uppgiften igår -arabisk hemtenta. Och nu är jag fri!! Nåja, jag har massa att göra inför söndag (graduation day), typ diska, städa (lite bara), slänga sopor (åh, Gud vad jag HATAR att slänga sopor!), bjuda in folk och fä till festen, köpa alikiholen och annat drickbart, klippa håret om en och en halv timme, ta ut pengar, sova i kapp sömnbrist från gårdagens festande, ge present till min professor, köpa examenspresent till Birgitte och Hsu Hsu, ha kafferep, stryka roben och klänningen, sätta upp håret, sminka mig, jobba i kafeterian (suck! jag kan visst aldrig få slippa det!), bli frisk, köpa tandkräm, växla in en check på $150, och massa annat krafs! Meh, det ska nog bli braigt till slut.

Sen sist jag skrivade har AK varit här - fint!! Vi var på Zoo och såg en fin solbjörn med lång tunga.

Igår var det som sagt fest för avgångsklassen 09! Trevligt, jag hade först inte tänkt att gå på middagen som kostade $30 men sen gick jag i alla fall och så visade det sig att efterfesten hade gratis sprit så då gick jag på den med. Lite skoj ska man välan ha också! Och "Mamma är säkert nöjd" jag hade högklackat på mig igår! Borde som hon säger ha det oftare!


Idag är det regn. Ganska mysigt ändå. Kanske kan jag hinna med att läsa böcker av skönlitterär karaktär nu när jag är ledig i ett par veckor.... Drömmen.

Puss å hej

Last of April Party

Så, trots mitt att sakna Lund och vårbal och fylla i Stadsparken och moraliseringar i tidningar och av de vuxne, blev Siste April lyckad! Tack vare:

1) Väder - efter en veckas regn, kyla och tråkigheter var det plötsligt så pass behagligt (i rättan tid) att man kunde vara ute och prata utan att frysa, trots att klockan visade på 02, eller för den skulle 04.45.
I fyllan och villan
2) Partyt. The Last of April Party som blev mycket bra! Mycket folk, dans, bra blandning av vänner och nytt folk! Några personer var hjältar och gjorde partyt extra bra. :)
The host and the hostess
3) $314 värt i alkohol. Ingen sprithets men det var lovely! Trots att jag nog inte ens fick tillbaka mer än en fjärdedel eller så...
Adam and Mary showing moves
4) Swedish tradition of streaking! ;)
Birgitte knows where it's at

5) Trotjänande bartenders!
Corinna happy for tips!

Tji Betlehem lij

Så nu är det klart! Jag åker icke till Betlehem i juli. Känns bra. Nu har jag tid att njuta av vänner som jag inte sett på länge och en resa till Grekland kanske och färdigskrivandet av en gammal och högst skräpande NT-uppsats.

"I am like the rabbit realizing that the rabbit hole is in sight and therefore not running in panic. The relief has made me forget that the fox is puffing and blowing in my neck, as I knew all to well earlier in the semester." Jag förklarar hur stressad jag inte känner mig nu i slutet av mina Chicago studier för Cheryl, the secretary of the Dean och sjukt cool.

Räven flåsandes heter final paper i Systematisk teologi II och dess lisitiga kollega paper i womanist teologi. Min paralysering är inte längre kan-inte (läses kanin-te) utan trög start. Nåja, en dag är även detta över.

The Chicago Weather

Sjukt fint väder i fredags, satt utomhus och pluggade/pratade med Birgitte ett par timmar, blev solbränd. Sen spelade jag wiffle ball, lärde ut brännboll och sparka lite fotboll ett par timmar, mycket varmt och skönt!

Igår var vädret först regnigt men samma varma temperatur. Åkte ner till The Art Institute med Peder och såg Edvard Munch utställningen. Gillar hans sjöjungfru och Madonnan! Bra utställning var det! När vi kom ut i regnet igen hade det plötsligt blivit mycket kallare! Blåsiga Chicago. Burr! Åkte upp i Hancock och såg på utsiktens dimma - dvs mjölkigt vitt och nästan ludet. Ingen utsikt alls. Men fint vare! Gick i kylan och handlade kläder. Och sen bio - The Soloist. Fin, lite lång kanske. Inget gråt.

Så, det ända man säkert kan veta om Chicago vädret är att så fort det blåser kommer det inte att vara detsamma som det var igår eller nyss.

Hepp!

Tomhet, idel tomhet

Några dagar av pust och stonk och försöka hitta Gudde i det hela. Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna har vandrat vandrar de alltid på nytt. Allt är jag-ande efter vind.

Fin gospelkonsert igår och nästan lika fint idag. God sent me to a distant land. Och vad var det som visades nu igen? Trist väder. Men blommor på bordet. Strumpors envisa närvaro i en plastpåse på mitt skrivbord. Kort meddelande på Skype. Eschaton och Soteriologi flygande genom etern till öron trötta på ord men glada att höra. Because of you my cloudy days are gone, I can sing to you this song. Vilket kommer egentligen först? När är vi free at last? Vid Babylons floder satt vi och grät? Drömmen om gula blommor.

Ett kort ögonblick/tomhet.

Medicinen och giftet är samma om ock i olika doser, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

Åter Chicago

Efter mycket sol och häng med familjen är jag (sedan i måndags) åter i Chicago. Miami var fint! Mycket nära-familj-upplevelser trängandes i en liten lya, fem stycken som är ganska vana vid att leva självständigt. Men det gick fantastiskt bra, under omständigheterna! Resan kostade bland annat att jag nu ligger efter med mycket av skolarbetet. Och denna vecka har jag massor annat att göra, så jag vet inte hur det ska gå... Nåja, Insh'allah det går bra!

Vi var i Everglades och såg aligatorer. Ganska ball.

This is a holy place

Hade presentation om synd idag. Gick bra trots att jag inte hade planerat presentationen alls nästan! Blev plötsligt sugen på att lägga upp denna bild som bakgrund till min dator. Men det blev inte så. Nu är jag dödstrött och behöver plugga ytterligare 100sidor eller så till imorgon. Kommer nog inte att bli så! Ser fram emot lite avslappning i Miami! Fast det måste visst pluggas massor där med! Pust.

Mammita vann bästa avhandling också! Fint!

Skakis

Hallu-ja!

Känner mig helt skakis efter för mycket kaffe på en och samma dag. Har haft arabiska, fint men känner mig så trött av allt pluggande så jag har inte lagt ner så mycket tid på det som jag skulle vilja. Läser The Sacred Selves of Adolescent Girls, ed. Evelyn L. Parker. Micket bra. Ska läsa Sexuality in the Black Church också innan Womanist theology på lördag. Pust!

I måndags lämnade jag in mitt första utkast på min summantive evaluation om synd. Imorgon ska jag presentera den på skolans Academic Forum. Känns bra, lite nervöst, mest fint.

I tisdags efter att jag hade hållit i andakten på skolan tog jag en sväng på stan. Gick på Akvarium och såg interaktiv film (läskigt - USA är alldeles för högljudt och upplevelsebetonat förmin smak). Fint att reflektera teologiskt över fiskar och sköldpaddor och muränor och koraller och sånt. Sen gicks det i regnet ner till stan, åt burritos på mexikansk kedja och sen åkte vi buss tillbaka. Skönt att komma bort från plugg och skola ett tag. Reslutat0=liggandes efter med läxor... men liggandes på framkant med mental hälsa. :)

På måndag åker jag till Miami och firar påsk med mammita, Kjell och Sastin.

Fridens liljor!

Puff

Nu har jag suttit framför datorn i 13-14timmar, skrivandes om synd. Hjärnan börjar kännas död. Behöver dock skriva lite slutsatser och smarta saker under diskussion. Jag har inte riktigt lagt ner lika mycket energi på läsandet av Kirkegaard och Judith Plaskow som jag borde ha gjort. Det gäller Schleiermacher också, han har jag inte läst alls.

Det är ensamt att vara själv i lägenheten. Svårt att ta pauser och fråga nån om ett passande ord osv. Förra veckan och denna har det varit exceptionellt svårt att få tag på folk för att ta en telefon-prats paus eller en promenad eller nått... Men, det gör ju att papret skrivs lite fortare åtminstone!

Har märkt att min kropp inte klarar av att sitta still så länge. I går hoppade jag över alla mattor i lägenheten - utan att tänka på vad jag gjorde. Och idag när jag diskade kunde jag inte stå still, detta trots att jag tränade imorse. Intressant observation tycker jag!

Skriva klart ikväll trots hjärnans trötthet eller skicka ut det jag har till mamma och litta andra folk och skriva klart det hela imorgon när jag har fått lite kommentarer och ny energi? - Det är frågan! Tror det sistnämnda vinner, faktiskt.

Fast jag skriver

... om synd hela dagen lång, är jag just nu micket glad!

Jag har, tack vare ofantliga framsteg i teknologin och en god väns givmildhet, kunnat lyssna på Wilmer X - Jag är bara lycklig när jag dricker och Bo Kaspers orkester - Hon är så söt och en hel del annat. Det gör det faktum, att jag måste sitta inomhus och gräva ner huvudet i textmassor om synd istället för att vara ute i soligheten och den 16gradiga värmen(?), lite lättare att handskas med. Just nu har jag en puas för att förfriska mig innan jag dyker ner i Mary Potter Engel's artikel "Evil, Sin and Violation of the Vulnerable".

Tänk att kunna vara nära det faktiska Sverige, typ sitta på Stortorget i Lund med en glass i näven och prata strunt med Madde, Martina, Elise, AnnaK eller Soffan. Eller att ha en cykel! Och cykla nerför (inte uppför!) Bredgatan i full speed. Eller hänga i coola Malmö med Emma, ätandes falafel kanske. Eller äta godaste lunchen med Tobbe på uteservering. Och så åka tåg (!) till Falkenberg och gå på Skrea strand eller till Norrtälje och hänga med Kerstin och springa till Gunnsjön och bada naken.

Men, jag har i alla fall skrivit 18 sidor av 40 på min uppsats och bokat biljett till Miami över påsk.
:)

Mother of mine

Tips 1) Chicago i mars är grymt fint. Just nu kvittrar fågelsarna i trädet utanför mitt fönster, solen håller på att masa sig upp ur Lake Michigan (ser förvisso icke sjön men jag litar på att det går till som alla andra mornar), sirener tjuter på avstånd, ingen snö och redan +10grader fast klockan bara är 08:18. I söndags satt jag ute och drack kaffe (ingen kaffe-fasta i år) med Kim och fick på två timmar en svag solbränna. :)

Tips 2) Se "Mother of Mine" (eller "Den bästa av mödrar" på svenska, finska: "Äideistä parhain"). Finsk-svensk produktion om finska krigsbarn i Sverige, jag grät vårfloder. Kanske är filmen inte fullt så bra om man inte saknar sitt hem så mycket... vem vet! Men å andra sidan är ju rekomendationer alltid subjektiva och tillfälliga. Relativt. Ett relaterat tips är att ringa mamma och säga vilken bra mamma hon är, utan att det för den skull är morsdag. Jag ringde min mamma med uppsåtet att ge min fulla beundran för kvinnan som är sjukt stark som aldrig har varit den förtryckta neurotiska medelklass kvinnan (det vara kvinnobilden) som feminismen ofta tänker att vi ska bryta oss ifrån. Istället tycker jag trots klara privilegium-punkter att hon påminner mer om en svart kvinna i hennes styrka och djärf-het, som womanismen målar upp likheter och skillnader mellan den vita kvinnan och den svarta kvinnan.

Tips 3) Kommentera mera!

Oh busy day, oh busy da-a-yay

Hoppsan, höll på att börja skriva på engelska! Känner mig hyfsat schizofren i språket, engelska och svenska om vartannat och så arabiska på det, det blir inte klokt till slut.

Jag är inte trött! :)

Tobias och jag hängde massa förra veckan:Ätandes massa "amerikansk" mat, så som Misosoppa. I soppans spegel: Tobias BergVi hoppade vid BönanNjöt av solenTobias badade i Lake Michigan, bland isblocken. Innan dess hade han smittat ned mig med någon svenskt virus så jag hade ont i halsen och feber och ville inte bada (Ja, jag måste ha varit sjuk)Vi var på ett engagement party och ett prison party, det senare för Kristen (blondinen i bild) som just nu avtjänar ett två månaders fängelsestraff för att ha protesterat mot School of the Americas, där militärledare från Sydamerika på Nordamerikansk mark för lära sig hur man bäst torterar folk.

Läs gärna mer om Kristen och School of the Americas: här

Slutligen åt vi där inte bara Obama äter, utan även "Obama's plumber".

Nu skriver jag paper i Womanist theology om Nannie Helen Burroughs och snart ska jag även börja skriva min summative evaluation om synd. Oh, yeah!

Peace from our God to you

Nått att fundera över

Mångfald

Nu är det klippt

Tobias är på ett flygplan med destination Chicago - hurra!

Jag har fått håret (hått fåret) klippt och insett (igen) att det inte går att få sitt hår klippt som man vill om man är i ett annat land, det är ju liksom redan svårt hemma. Oh, well!

Solen lyser och det känns vårigt ute. Micket bra!

Jag har reading week och : 2 papers att skriva, 2 böcker att läsa, arabiska läxa, ett antal artiklar att läsa... Och så underhålla Tobi. Hm. Tror det blir onsdag - paper 1, torsdag - läsning, fredag - paper 2, lördag - paper 1 & 2 så det är klara, söndag - läsning, måndag - arabiska läxa.

Ikväll ska vi gå på restaurang Cedars, imorgon hoppas jag på shopping efter pluggande...

Heppåre!

Semlan

I tidags åt jag semlor, det var så fint! Blev helt lycklig, trots att jag inte äter så mycket söggel och trots att semla är lite för sött för min smak.

Fetaste tisdagsbullen. Och kaffe!

Efter fett-isdagen var det askonsdag och jag fick ett kors i pannan som jag senare gnuggade av på folk som inte hade gått på gudstjänsten så de också skulle få lite Jesus. Haha! Usch, låter som riktigt obehagligt beteende, om det inte var för att jag brottades... Nu är fastandet på g. Elihu säger kaffe, socker och sånt. Jag säger 30min varje dag görandes något som förnyar min ande (ha, flummiga ordens dag). Igår strechade jag lite, idag blir det nog promenad. Solen är fin och det är vårigt ute, undrar när snön kommer tillbaka... Säkert när man slutat vänta sig det.

Och den som vill se en del av Vagina monologerna kan kolla här. Obs! Efternamn felstavat!

Premiär

Jorå, det gick bra igår i den första föreställningen av The Vagina Monologues! Många kom fram efteråt och sa att de grät eller nästan grät eller var sjukt imponerade eller så. Det var skönt att få lite positiva kommentarer, jag har haft svårt att bedöma min egen insats. Phyllis som satte upp TVM första gången på LSTC (för fem år sedan), sa att de var den bästa rolltolkningen av My Vagina Was My Village, som hon har sett under de sju år hon har varit involverad i eller sett uppsättningar av TVM! Kändes bra!

Många var där och tittade, vi hade ca 70 stolar uppsatta och fick hämta några till. Ikväll blir det kanske ännu fler! Hoppas det! Det var faktiskt rätt många från LSTC som var där!

Nu måste jag göra läxan till min lektion jag har om en halvtimme. Pust!

Madde är en älskling! Och finskt sämskskinn ÄR det sämskaste som finsk!

My vagina was green

Ikväll har vi dress rehearsal med The Vagina Monologues. Känns overkligt, men det ska bli kul och skönt att bli av med det! Hela veckan är full av massa stop the violence-saker för min del. Det skrämmer mig lite, jag har alltid känt att aktivister är läskiga och rabiata och aggressiva och skrämmande. Men kanske är det inte sant och kanske är det bara rädslan att vara en som är tyst inför våldet som gör att man känner så? Hur som helst VILL jag sätta upp Vagina Monologerna i Lund när jag kommer hem, ett samarbete mellan Teologen och StHansförsamling kanske?

Idag hade vi en bön för de som har blivit utsatta för våld i hemmet och eller sexuellt våld under veckans gudstjänst och nyss hade vi en öppen bönestund för de som ville komma och be för personer de känner eller inte känner som har blivit utsatta för våld. Jag kände mest att jag ville ordna det för de som hade något att be för, det var (är?) ganska distanserat från mig allihop känns det som. Två personer dök upp och det var så fint! Det blev uppenbart att det här är en viktig sak att lyfta fram, inte bara för kvinnor utan även för män, och personer i alla åldrar. Jag är så tacksam för att detta har blivit en del av mig här. Den uppskattning jag fick idag är otrolig även om jag inte känner att jag GÖR något! Det är bara så mycket tydligare att vi (ja, faktiskt allihop) måste prata om det, lyssna på historierna och se människorna och behoven. De som jag ville hjälpa denna vecka har hjälpt mig så mycket mer än jag någonsin kan ge igen.

Och inget av det jag gör eller säger eller skriver vill jag ska tas som en "varför-gör-du-inget?"-anklagelse till folk. Men det kanske är just det som behövs? Ska kyrkan/den enskilde troende/ personen/ teologen inte provocera till kärlek? Ja, jag vet inte. Svårt är det!

En dikt, för att jag behöver dikter för att överleva:

Another Woman

Today another woman died
and not on a foreign field
and not with a rifle strapped to her back,
and not with a large defense of tanks
rumbling and rolling behind her.
She died without CNN covering her war. She died without talk of intelligent bombs and strategic targets. The target was simply her face, her back, her pregnant belly.

The target was her precious flesh that was once composed like music in her mother’s body and sung in the anthem of birth.

The target was this life that had lived its own dear wildness, had been loved and not loved, had danced and not danced.
A life like yours or mine that had stumbled up from a beginning and had learned to walk and had learned to read, and had learned to sing.

Another woman died today. not far from where you live; Just there, next door where the tall light falls across the pavement.

Just there, a few steps away where you’ve often heard shouting, another woman died today.
She was the same girl her mother used to kiss; the same child you dreamed beside in school. The same baby her parents walked in the night with and listened and listened and listened for her cries even while they slept.

And someone has confused his rage with this woman’s only life.

-Carol Geneya Kaplan

"My vagina was green, water soft pink fields, cow mooing sun resting, sweet boyfriend touching lightly with soft piece of blond straw." - Från min monolog

Och så får vi inte glömma att skratta, "laughter must emerge to reclaim sanity" (Cheryl A. Kirk-Duggan). Idag har jag skrattat åt "Jag heter Olle, jag har tjackat en kvart på Östermalm, jag är svensk."

Puss

Måndagmorgon

Kl är 09.10, måndag.

Har möblerat om i mitt rum och trivs mycket bättre med det! Har bland annat hängt upp den andra delen av gardinsetet från IKEA i taket, så jag har en himmelssäng av svart luftigt tyg. Spikat upp Billie Holiday på väggen, har jag också. Och flyttat säng, skrivbord och byrå.

Måndag är min nya hell day, chapel kl 11, lunch 12, arabiska läxgrupp 13, gospelkör 16.30-18, Systematisk teologi II 18.30-21.30, The Vagina Monologues rehersal 21-... Pust! och tisdagmorgon börjar med boot camp kl 06.30. Nåja, det är ju bara måndag en dag i veckan.

På fredag har monologerna premiär! Lite konstigt, för vi har knappt övat alls. Är inte van vid denna nivå av amatör, men jag tycker samtidigt att det är bra att det inte är för seriöst utan att det är välkomnande för alla. Men: Jag ska baske mig se till att vara lysande, i alla fall! Och vi måste börja med detta i Lund, det vore utmärkt.

VAd tyyysan ska jag ha på mig idag?

Som Kjell brukar säga

Idag har jag läsit ett par artiklar i The Womanist Reader, vilket låter skräckinjagande för vilken viting som helst, speciellt en av mansort. Dock ska det sägas att fruktan är kunskapens moder, eller hur det nu var. Anyway, artikel nr 1 "Coming Apart" av Alice Walker är fantastisk! Och illustrerar vad ed. Layli Phillips har försökt beskriva i inledningskapitlet med meningar som: "In my opinion, womanism and poststructralism are compatible and mutually enhancing, but poststructrualism would have more impact if its insights were more frequently delivered in plain language" (s. xxxi, kursiv tillagd).

Jag har också idag hört en fanastisk predikan (ja, det låter som en oxymoron, men det gör det bara mer fint)! Rev. Otis Moss III från Trinity United Church of Christ (även känd som Obamas fd kyrka), predikade på LSTC. Om att vi måste lära oss att dansa i mörkret. Utifrån Ps 30:12 "Du vände min dödsklagan i dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje" eller som Rev. Otis Moss III valde att översätta hebreiskan "You have taught me to dance in the dark, ...". Dvs även i lidande och omgivna av ondska behöver vi inte låta den ondskan få rum i oss utan vi kan välja att dansa i mörkret.Allt förklarades utifrån en film jag ännu inte har sett men nu gärna vill se Lars and the Real Girl. Han visade detta med att säga att när det är natt för oss, kan vi inte se solen, men solen är uppe hela tiden, den har inte försvunnit. Och på vintern när natten är längre och kallare är solen närmare oss. Och solen rör sig inte, det är jorden (dvs vi) som rör på sig(dvs oss). Så det är dags att tillsammans lära oss att dansa i mörkret.

Och så har jag sjungit med gospelkören idag -I'll trust you

Simsalabim, bombu-salaba-salabim! Eller "Den som söker han letar", som Kjell brukar säga

Purple

Warning by Jenny Joseph

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick the flowers in other people's gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.

Trösta, trösta mitt folk

Oh my God, vad trött jag är, emotionellt nu tror jag. Har varit god vän idag och sett till att folk som behöver hjälp får det (hoppas jag). Men, läste igenom vad jag har skrivit tidigare i bloggen och inser att jag är trött HELA tiden, i alla fall skriver jag det. Kanske mest betyder att jag bara skriver när jag är trött? Eh. Jag insåg också att jag oftas är rolig, vilket mest innebär att jag i alla fall är blessed nog att kunna underhålla mig själv.

Hur som helst. Mamita skickade finaste mailet som svar på min februarideppighet. Gillar: "Ja, februari är en tråkig månad. Kanske är det en slags biologisk klocka för oss nordbor att bli blääähig då?" Och: "Ja, hur kommer man ur det? Vet inte faktiskt. Vänta tills det går över, troligen. Om jag inte minns fel har din farmor ett säg som lyder ”det går över tills du gifter dig”. Det är kanske rätt anda men jag kan, utifrån min erfarenhet (3 gånger) säga att det inte riktigt är underbyggt." Vilket visar på vilken fanastisk forskare (och mor) hon är! Kärlek














Vad tyysan ska fastas iår? Elise? Jag funderar lite på att ha nu-måste-du-läsa-hela-Nya-Testamentet-under-fastan-projekt, för jag läser ju aldrig Bibeln om jag inte har nått i skolan. Meh, vet inte om det kommer att funka så bra med all annan läsning som ska göras. Och med min coola jag-är-inte-så-jävla-kristen-som-du-tror-attityd. Å andra sidan kanske just detta som bör jobbas på. Förslag? Kritik? Dudas (tvivel, som man frågar på spanska)?

En upplevelse som påverkar mig här: Eftersom alla bor så tätt ihop får man veta när (inte alltid men ofta) någons loved one går bort. Vilket innebär att man måste agera på nått sätt. En fin tradtition här är man går med mat till den som har misst någon, fast det verkar vara en döende tradition så att säga (okej, osmakligt skämt var inte avsett men gjorde ändå att jag skrattade till lite, vilket måste sägas vara ok: "Det man inte kan skämta om kan man inte ta på allvar"). Så hur som helst, jag övar på att möta folks sorg. Imorgon ska detta ske genom bakning av kladdkaka och gående med dessa kladdkakor till två kvinns vars syster resp mormor har gått hem till Gud. Så får vi se hur det funkar. Är detta en tratition i Sverige som jag har missat??

Så, också min svenskhet/europeiskhet får oväntade konsekvenser för mig. Till exempel: Viljan att baka semlor och bjuda ALLA. Eller: Viljan att se Eurovision Song Contest med resten av folket från Europa. När är den? Någon som vet? Vidare: Attack-sug efter svenska språket. Denna gång tog det sig i uttryck i Jonas Gardell-maraton. Och sjuk glädje av att höra en Stefan Sundström sång. In the chapel har jag nästan skrikit "Vår Fader" för att överrösta majoritetens "Our Father", kanske inte så charmigt.

Tobi är här om en månad! Yippe-yey!

Imorgon börjar arabiskan igen. Yey!

Pyramiderna i Teotihuacán, Mexico

Februari

Jag hatar februari

Jorå

Jag är en tröttis. Håller väl på att kämpa bort basilusker och annat ont i kroppen. Gick upp vid 5.45 för att hjälpa Ingrid med Boot Campen och var så trött så trött. Efter träning,dusch och frukost gick jag och la mig igen. Kl 10 var det dock möte om the Vagina Monologues som vi spelar upp om mindre än en månad! AAAAHHHH! Any how, fint möte hos Katie som är sjukt snygg på något pojkflickigt sätt. Sen gick jag hem, läste lite, sov igen. Sen kaffande med Niveen och väldigt bra samtal. Jag hade en mindre irritationskollaps och pratade ärligt om hennes rumskompis och andra amerikaner som går mig på nerverna. Känner mig irriterad, men vet inte varför. Är inte för röda faran, för den har precis passerat för andra gången i Januari. Kanske att jag är så trött och håller på att bli sjuklig?

Känner mig sugen på att läsa böcker igen, men inte på allt jag måste göra när skolan börjar. Läsning är enkelt men sen måste man ju prestera massa och skriva papers och allt sånt. Nåja, det blir säkert bra in the end.

Nu ska jag äta middag med Rory och Emanuel och kanske gå ut och festa med dem och Shelisa

Frid vare med er!

Sunday morning

Så var det söndag igen.

Pratade lite med Mamman och Kjell i telefonen i morse, men jag var tvungen att sticka 5min efter att de ringde så vi hann inte mer än att säga hej. Sen gick jag ut för att möta Corinna och åka till en kyrka (tillhörande United Church of Christ) och delta när vår kursare Damien blev licenced minister. Schysst african american church med kör, dansgrupp och välkomststund för alla nya besökare. Vi fick varsinn påse med prestenter för att vi skulle känna oss välkomna tillbaka. Efter massa sång och klappande i händer och bön och allt möjligt var det dags för Damiens anointing. det var fint! Sen en typisk African American perdikan om att Gud sträcker sig genom himmelens murar och förändrar jorden. Bra, fast jag höll ju inte med om allt i teologin.... Kommer man någonsin kunna lyssna på en predikan igen utan att analysera den i minsta beståndsdel? Well, well... Det var värt det! Och vi kände oss väldigt välkomna. Om jag skulle kunna få in några av denna kyrkas element i min framtida församling skulle jag be att de var:
- Välkomsthälsningar från alla i församlingen och den glada stämningen mellan personerna där
- Dans som ett naturligt och fint sätt att prisa Gud
- Musik som en integrerad del av gudstjänsten, som spelar under bönerna och tar upp sång under predikan så det övergår till en lovsång eller vad det nu är. Och gärna en cool kyrkokör som hjälper till att höja stämmningen!

Yeah, yeah.

Gos i Chicago och Mexico

Kerstin och Malin gosar Down Town Chicago.














Jag i framtida utstyrsel: Julottepredikant Pihlgren



















Schyssta parkeringen i området Santa Fe i Cuernavaca i Mexico














Jag i Mexico, vid en Bugambillo.

Back in Chica-ti-caw-waw

Jahopp, det var den resan. Har ingen ork att lägga upp bilder, just nu. Så det får vänta.

Igår kom Emanuel förbi för att dricka lite öl och Mezcal (Mexicansk alkoholhaltig dryck som påminner om tequila men smakar tjära), han tyckte inte om tjäran så jag fick dricka Mezcal själv. Vilket inte gjorde mig så mycket. Fint prat dock!

Idag är det soooligt och snö vilket gör att det är ljust och fint i mitt rum utan att jag har lampan tänd. Känns som att jag behöver ljuset trots den sol-boost jag fick i Mexico... kanske man slipper februari-depp iår.

Nej, nu ska jag kommentera mera

Ajaja

Hola hermanos y hermanas

Mexico vara fint och trottande och hemskt och bra och larorikt och smutsigt och kallt och varmt och sa vidare... Vi ar i Mexico City igen, efter sex dagar i Cuernavaca. Akandes hem pa lordag, det blir mycket bra. Chicago ar dock KALLT, or so I've heard. Har solat mig lite, sa jag vara inte redo for kallast.

Nah, nu maste jag lasa lell-lell's blogg

Haregotthej!

Go for Mexico!

Åkandes från lgh om en timme. Kerstin och Kjell härmar norrköpingska i vardagsrummet, mamma läser. Jag har panikklippt min lugg, får se hur det ser ut när man duschar. Hu!

Kommer nog inte kunna skriva så mycket från Mexico. Kommer hem igen den 17e jan.

Pussen och kramen

Bilden: Malin och Kerstin gosar på nyårsafton