Trösta, trösta mitt folk

Oh my God, vad trött jag är, emotionellt nu tror jag. Har varit god vän idag och sett till att folk som behöver hjälp får det (hoppas jag). Men, läste igenom vad jag har skrivit tidigare i bloggen och inser att jag är trött HELA tiden, i alla fall skriver jag det. Kanske mest betyder att jag bara skriver när jag är trött? Eh. Jag insåg också att jag oftas är rolig, vilket mest innebär att jag i alla fall är blessed nog att kunna underhålla mig själv.

Hur som helst. Mamita skickade finaste mailet som svar på min februarideppighet. Gillar: "Ja, februari är en tråkig månad. Kanske är det en slags biologisk klocka för oss nordbor att bli blääähig då?" Och: "Ja, hur kommer man ur det? Vet inte faktiskt. Vänta tills det går över, troligen. Om jag inte minns fel har din farmor ett säg som lyder ”det går över tills du gifter dig”. Det är kanske rätt anda men jag kan, utifrån min erfarenhet (3 gånger) säga att det inte riktigt är underbyggt." Vilket visar på vilken fanastisk forskare (och mor) hon är! Kärlek














Vad tyysan ska fastas iår? Elise? Jag funderar lite på att ha nu-måste-du-läsa-hela-Nya-Testamentet-under-fastan-projekt, för jag läser ju aldrig Bibeln om jag inte har nått i skolan. Meh, vet inte om det kommer att funka så bra med all annan läsning som ska göras. Och med min coola jag-är-inte-så-jävla-kristen-som-du-tror-attityd. Å andra sidan kanske just detta som bör jobbas på. Förslag? Kritik? Dudas (tvivel, som man frågar på spanska)?

En upplevelse som påverkar mig här: Eftersom alla bor så tätt ihop får man veta när (inte alltid men ofta) någons loved one går bort. Vilket innebär att man måste agera på nått sätt. En fin tradtition här är man går med mat till den som har misst någon, fast det verkar vara en döende tradition så att säga (okej, osmakligt skämt var inte avsett men gjorde ändå att jag skrattade till lite, vilket måste sägas vara ok: "Det man inte kan skämta om kan man inte ta på allvar"). Så hur som helst, jag övar på att möta folks sorg. Imorgon ska detta ske genom bakning av kladdkaka och gående med dessa kladdkakor till två kvinns vars syster resp mormor har gått hem till Gud. Så får vi se hur det funkar. Är detta en tratition i Sverige som jag har missat??

Så, också min svenskhet/europeiskhet får oväntade konsekvenser för mig. Till exempel: Viljan att baka semlor och bjuda ALLA. Eller: Viljan att se Eurovision Song Contest med resten av folket från Europa. När är den? Någon som vet? Vidare: Attack-sug efter svenska språket. Denna gång tog det sig i uttryck i Jonas Gardell-maraton. Och sjuk glädje av att höra en Stefan Sundström sång. In the chapel har jag nästan skrikit "Vår Fader" för att överrösta majoritetens "Our Father", kanske inte så charmigt.

Tobi är här om en månad! Yippe-yey!

Imorgon börjar arabiskan igen. Yey!

Pyramiderna i Teotihuacán, Mexico